Jag granskade mig spegelbild uppifrån och ner. Min blick fastnade på det stora fula blåmärket på knät jag hade fått dagen innan, när jag hade gått in i dörren. Det var verkligen inte fint. Jag tog fram min foundation och började sminka över blåmärket på mina bruna ben.

När jag var färdig granskade jag resultatet, perfekt! Jag drog på mig ett par vita korta shorts och en ljusrosa volangblus innan jag gick ner för att äta frukost.

 

 

När jag kommit ner för den stora stentrappan och in i köket satt mina föräldrar redan vid bordet och pratade. Deras ansikten vändes mot mig när jag kom in i rummet och båda sken upp i stora leénden.

 

"Godmorgon gumman! När börjar du skolan idag?" frågade min mamma, fortfarande med ett leénde. "Halv elva så jag har lite bråttom" svarade jag halvt stressat. "Jag kan köra dig så hinner du!" sa pappa glatt. "Tack!" sa jag och pussade honom fort på kinden innan jag gick till kylskåpet plockade fram yoghurten.

 

 

När jag satt mig vid bordet fick jag ett sms av Amanda, min bästa vänn, där det stog Kolla s.5 i tidningen!!!!!! Jag suckade för mig själv, för jag förstog att det stog något om Justin. Amanda var, och hade varit i några år nu, en belieber. Hon visste allt om honom, hon pratade alltid om honom och visste alltid var han befann sig. Det var nästan lite läskigt faktiskt.

 

Jag bläddrade fram till sida 5 och drog tidningen närmare mig. "JUSTIN BIEBER, STÄLLER IN KONSERT I BARCELONA!" jag kollade snabbt igenom resten av artikeln. Justin hade inte dykt upp på sin konsert i Barcelona, jag vet att Amanda är livrädd över att konserten om två veckor i New York inte blir av. Hon hade tvingat mig att campa i två dygn utanför arenan där han skulle hålla sin konsert, för att få de bästa biljetterna. Ja, hon hade även övertalat mig att följa med, även fast jag inte ens gillar Bieber.

 

Jag ringde upp henne och lugnade ner henne och sa att han kommer dyka upp på konserten här. Det är ändå New York vi bor i.

 

---

Det var kapitel 1! Om ni gillar vad ni läser, tipsa gärna era kompisar! Eftersom att jag precis börjat har jag nästan inga läsare än och man måste ju börja någonstans.