Jag gick ner igen och ut till hallen. Jag satte på mig min jacka och tryckte på hissknappen. Jag tog upp min mobil för att kolla på klockan. 16:30. Jag måste vara klar senast 20:00 så jag hade lång tid på mig. Hissen plingade till och dörrarna öppnades. Jag klev in i hissen och tryckte på 0. Dörrarna stängdes och hissen började åka, men efter bara några sekunder öppnades dörrarna igen och in kom Nathan. Min snygga granne som bodde våningen under mig. Han log mot mig och visade upp en perfekt rad med kritvita tänder. Jag log tillbaka och han snurrade runt ett halvt varv så att han också stog med ansiktet mot dörrarna.

 

 

"Hej! Jag heter Nathan Amidof, jag tror inte att vi har hälsat" sa han och sträckte fram handen mot mig. Jag skakade den och kollade in i hans perfekt blå ögon "Hej, det har vi nog inte. Jag är Jennifer Van Der Lywen." svarade jag och log. "Trevligt att träffas. Har du bråttom någonstans? Eller har du lust att ta en latte? Jag skulle egenligen iväg om en timme men det var så tyst hemma så jag kände att jag behövde få lite frisk luft och träffa lite människor" Jag hörde knapt vad han sa, jag stog med lite öppen mun och granskade hans vackra ansikte. "Eh.. latte låter bra, jag har inte bråttom." sa jag med förvåning i rösten.

 

Vi småpratade medans vi gick mot cafét, mest om ytliga saker. Våra familjer, skolan osv. Väl framme öppnade han den svarta glasdörren för mig och jag gick in med Nathan tätt efter mig. Cafét var ganska stort och inrett helt i vitt. Män i kostymer fyllde ett långbord längst in annars var det helt folktomt. Lamporna längs väggarna gjorde att det nästan gjorde ont i ögonen för att det var så ljust. Jag gick före Nathan fram till ett bord för två i ena hörnet. Han kom efter och tog tag i min stol innan jag hunnit sätta mig, och drog ut den åt mig. Jag log mot honom och tackade. Han log tillbaka utan att säga något och gick och satte sig mitt emot mig. Vi satt tysta i de skundrarna som dröjde innan en servitris kom. Nathan beställde två latte och log charmigt mot servitören. Jag såg hur hon rodnade innan hon vände sig om och gick mot köket.

 

Nathan vände sitt ansikte mot mig igen och studerade mitt ansikte i säkert tio sekunder innan han sa "Du är otroligt vacker" med ett charmigt leénde. Jag kunde inte låta bli att rodna "Tack" svarade jag tyst och tittade ner på mina händer som vilade i knät. Jag kände hans iaktagade ögon och kände att jag var tvungen att vänta upp huvudet, det var ju pinsamt att sitta här helt tyst och inte ens titta på honom! I ett desperat försök att komma på ett samtals ämne frågade jag "Så.. du har inte bott i New York så länge, vart bodde du innan du flyttade hit?" Han log och svarade lungt "I Sverige, jag flyttade hit för kanske tre månader sen" "Wow Europa? Du pratar ju helt ren engelska!" utbrast jag. "Jag gick i en engelsk skola" svarade han och ryckte på ena axeln.

 

Servitrisen kom tillbaka med två koppar i händerna. Hon log och ställde de framför oss. Jag log tillbaka och tackade, och Nathan följde mitt exempel. Jag förde koppen mot munnen och kände hur det varma kaffet fyllde min mun. Jag svalde och ställde ner koppen framför mig igen. "Men du då? Är du född i New York eller?" frågade han och log. Han var verkligen riktigt snygg. Jag föreställde mig hur det skulle kännas att dra fingrarna genom hans bruna mjuka hår. Att känna hans läppar mot mina. De var perfekt röda och fylliga. Han harklade sig och avbröt mina tankar. "Jaa jag har bott här hela mitt liv" svarade jag och skämdes. Han måste ha sätt att jag spanat in honom för han skrattade till innan han tillade "Vad bra, då kanske du kan visa mig runt någon gång?" "Absolut, kan du imorgon?" frågade jag och log, rodnaden började avta nu. "Yes, ska vi mötas klockan elva utanför dörren?" "Det gör vi" sa jag och log ett leénde jag hoppades skulle se sexigt ut.

 

Vi drack upp vårat kaffe och småpratade innen jag förklaradeatt jag var tvungen att gå till frisören. Han nickade förstående och reste sig upp för att gå efter mig ut genom dörren. När vi kommit ut vände jag mig om och la mina armar runt hans hals. Han var mycket längre än mig så jag fick sträcka på mig. Han la sina armar om min midja och kramade tillbaka. Jag andades in hans doft och slöt ögonen för ett ögonblick. När jag insåg att kramen hade varat betydligt längre än jag menat släppte jag genast taget och rodnade. "Vi ses imorgon" sa jag innan jag vände mig om och gick fort därifrån. Han skrattade bakom mig och ropade "Det gör vi, hejdå Jennifer!"