Chapter 5 -
JENNIFER:
Jag gick längs med trotoaren mot de guldfärgade dörrarna till mitt hus. Dörrvakten Joseph öppnade dörren åt mig med ett leende och jag hälsade innna jag gick in. Det var vita väggar och högt i tak. I receptionen satt Miranda, med håret uppsatt i en stram knut, och knappade på en dator. Hon log mot mig och jag log tillbaka samtidigt som jag gick fram till hissen och tryckte på knappen. Jag kollade upp på nummrerna ovanför hissen och såg hur de lystes upp, en efter en. *Pling* Jag klev in i hissen och tyckte på 30, vilket var den översta våningen. Dörrarna stängdes och hissen började sakta åka uppåt. Jag vände mig om och tittade mig i spegeln. Mitt svarta hår låg i perfekta lockar och sminket satt kvar som när jag gick hemifrån i morse. Hissen var inredd i ljus marmor och fick min hy att se ännu mer porslinsaktig ut.
Hissen stannade och dörrarna öppnades bakom mig. Jag vände mig om och gick in i hallen. Jag tog av mig jackan och hängde den på en galge. Hallen var stor och inredd i vitt och beige. Det var högt i tak och spotlights i taket. En enorm spegel täckte väggen mitt emot alla jackor. Jag gick ut till köket och öppnade kylskåpet. Jag tog fram smoothien mamma hade lämnat i kylskåpet åt mig och satte mig vid bordet och tog fram min telefon samtidigt som jag drack.
Jag hade ett nytt meddelande i inkorgen från mamma *Glöm inte att vi ska på Nathalies 30års fest ikväll. Puss mamma* Det hade jag helt glömt bort. Jag drack upp min smoothie och gick upp för trappan.
Jag öppnade dörren till min garderob och började välja bland klänningarna. Garderoben bestog av två våningar och all inredning var i vitt, för att lättare kunna hitta alla olika plagg. Jag bestämde mig för en guldig, inte för flashig men ändå fin. Jag hängde den på dockan som stog i ena hörnet och gick sedan ut ur rummet.
Jag gick ner igen och ut till hallen. Jag satte på mig min jacka och tryckte på hissknappen. Jag tog upp min mobil för att kolla på klockan. 16:30. Jag måste vara klar senast 20:00 så jag hade lång tid på mig. Hissen plingade till och dörrarna öppnades. Jag klev in i hissen och tryckte på 0. Dörrarna stängdes och hissen började åka, men efter bara några sekunder öppnades dörrarna igen och in kom Nathan. Min snygga granne som bodde våningen under mig. Han log mot mig och visade upp en perfekt rad med kritvita tänder. Jag log tillbaka och han snurrade runt ett halvt varv så att han också stog med ansiktet mot dörrarna.
"Hej! Jag heter Nathan Amidof, jag tror inte att vi har hälsat" sa han och sträckte fram handen mot mig. Jag skakade den och kollade in i hans perfekt blå ögon "Hej, det har vi nog inte. Jag är Jennifer Van Der Lywen." svarade jag och log. "Trevligt att träffas. Har du bråttom någonstans? Eller har du lust att ta en latte? Jag skulle egenligen iväg om en timme men det var så tyst hemma så jag kände att jag behövde få lite frisk luft och träffa lite människor" Jag hörde knapt vad han sa, jag stog med lite öppen mun och granskade hans vackra ansikte. "Eh.. latte låter bra, jag har inte bråttom." sa jag med förvåning i rösten.
Vi småpratade medans vi gick mot cafét, mest om ytliga saker. Våra familjer, skolan osv. Väl framme öppnade han den svarta glasdörren för mig och jag gick in med Nathan tätt efter mig. Cafét var ganska stort och inrett helt i vitt. Män i kostymer fyllde ett långbord längst in annars var det helt folktomt. Lamporna längs väggarna gjorde att det nästan gjorde ont i ögonen för att det var så ljust. Jag gick före Nathan fram till ett bord för två i ena hörnet. Han kom efter och tog tag i min stol innan jag hunnit sätta mig, och drog ut den åt mig. Jag log mot honom och tackade. Han log tillbaka utan att säga något och gick och satte sig mitt emot mig. Vi satt tysta i de skundrarna som dröjde innan en servitris kom. Nathan beställde två latte och log charmigt mot servitören. Jag såg hur hon rodnade innan hon vände sig om och gick mot köket.
Nathan vände sitt ansikte mot mig igen och studerade mitt ansikte i säkert tio sekunder innan han sa "Du är otroligt vacker" med ett charmigt leénde. Jag kunde inte låta bli att rodna "Tack" svarade jag tyst och tittade ner på mina händer som vilade i knät. Jag kände hans iaktagade ögon och kände att jag var tvungen att vänta upp huvudet, det var ju pinsamt att sitta här helt tyst och inte ens titta på honom! I ett desperat försök att komma på ett samtals ämne frågade jag "Så.. du har inte bott i New York så länge, vart bodde du innan du flyttade hit?" Han log och svarade lungt "I Sverige, jag flyttade hit för kanske tre månader sen" "Wow Europa? Du pratar ju helt ren engelska!" utbrast jag. "Jag gick i en engelsk skola" svarade han och ryckte på ena axeln.
Servitrisen kom tillbaka med två koppar i händerna. Hon log och ställde de framför oss. Jag log tillbaka och tackade, och Nathan följde mitt exempel. Jag förde koppen mot munnen och kände hur det varma kaffet fyllde min mun. Jag svalde och ställde ner koppen framför mig igen. "Men du då? Är du född i New York eller?" frågade han och log. Han var verkligen riktigt snygg. Jag föreställde mig hur det skulle kännas att dra fingrarna genom hans bruna mjuka hår. Att känna hans läppar mot mina. De var perfekt röda och fylliga. Han harklade sig och avbröt mina tankar. "Jaa jag har bott här hela mitt liv" svarade jag och skämdes. Han måste ha sätt att jag spanat in honom för han skrattade till innan han tillade "Vad bra, då kanske du kan visa mig runt någon gång?" "Absolut, kan du imorgon?" frågade jag och log, rodnaden började avta nu. "Yes, ska vi mötas klockan elva utanför dörren?" "Det gör vi" sa jag och log ett leénde jag hoppades skulle se sexigt ut.
Vi drack upp vårat kaffe och småpratade innen jag förklaradeatt jag var tvungen att gå till frisören. Han nickade förstående och reste sig upp för att gå efter mig ut genom dörren. När vi kommit ut vände jag mig om och la mina armar runt hans hals. Han var mycket längre än mig så jag fick sträcka på mig. Han la sina armar om min midja och kramade tillbaka. Jag andades in hans doft och slöt ögonen för ett ögonblick. När jag insåg att kramen hade varat betydligt längre än jag menat släppte jag genast taget och rodnade. "Vi ses imorgon" sa jag innan jag vände mig om och gick fort därifrån. Han skrattade bakom mig och ropade "Det gör vi, hejdå Jennifer!"
Någon bad om längre kapitel så här har ni, det var därför det tog lite extra lång tid! Pussar
Chapter 4 -
JUSTIN:
"Huset vi va i brann upp" svarande jag lätt. "Det va ju förfan vårt fel!" sa Ryan argt, som om han höll på att börja gråta. Jag ryckte på axlarna och svarade "Ingen såg att det var vi, eller hur?". "Nej men.." sa Ryan och kollade ner i marken. "Vadå men? Glöm det bara". Ryan svarade inte utan vi fortsatte gå under tystnad.
Jag såg på Ryan att han inte kunde sluta tänka på huset vi hade tänt på, men vi hade inget val. Hela övervåningen luktade av marijuana och Axel, som hade festen, hade kommit upp till oss när jag tände min tredje och sagt att polisen var på väg. Justin Bieber hög på marijuana. Jo det hade ju blivit snygga rubriker. Så fort Axel gått ner på nedervåningen och börjat tömma huset på folk tog jag upp min tändare och tände på en gardin. Ryan och Chaz hade först frågat vad fan jag höll på med. Men sen förstått att det var den enda utvägen. Vi klättrade ut genom förstret och ut på taket. Vi hoppade ner på marken och sprang in i skogen bakom huset. Vi sprang i 10 minuter ungefär innan vi kom till en väg där vi hittade en taxi.
Jag kollade på Ryan och såg oro i hans ögon, oro för att vi skulle ha skadat någon. Det enda jag kände var avund. Jag avundades Ryan för att han kunde känna något. Jag kände aldrig något, jag hade inga känslor. Jag har sett folk jag bryr mig om bli skjutna, men jag känner inget.
Min telefon ringde och avbröt mina tankar. Jag tog upp mobilen ur fickan och Mamma lyste upp på skärmen. "Hej mamma!" "Justin gubben vart är du?" "Jag är framme om två" sa jag och la på. "Sorry Ryan måste sticka, hörs!" "Hejdå!".
Jag gick mot restaurangen där jag skulle träffa mamma. Efter ett par minuter stannade jag för att ta en cigg. Jag ville dra ut på tiden för jag visste att hon skulle vara besviken. När jag var mindre hade vi stått varandra så nära, men inte längre. Det senaste året har vi glidit ifrån varandra helt. Mamma försöker prata med mig men jag svarar bara kallt. Jag vill inte att hon ska veta vem jag har blivit. Hon skulle bli så besviken om hon visste allt om mig, hon skulle inte vilja vara min mamma längre.
Jag tog ett sista bloss innan jag släppte ciggen på marken och fortsatte gå. Jag rundade hörnet och utanför restaurangen stog mamma och tittade ner på sin mobil. När jag kom närmare tittade hon upp och log samtidigt som hon stoppade ner mobilen i fickan.
"Hej gubben" sa hon och gav mig en kram. Jag kramade tillbaka och viskade "hej". Jag släppte taget om hennes axlar och vi gick sida vid sida in mot restaurangen. Vi blev placerade vid ett bord längst in i rummet. Vi satte oss ner och den blonda unga servitrisen la ner två menyer framför oss. Hon log och gick sedan tillbaka till köket.
"Vad är du sugen på?" frågade mamma och rynkade pannan samtidigt som hon tittade ner i menyn. "En pizza bara" svarade jag utan att ens ha öppnat menyn. Mamma tittade upp och gav mig en blick samtidigt som hon sa "Justin, det här är en av Barcelonas finaste restauranger, de serverar knappast pizza här" Jag himlade med ögonen och öppnade menyn. Servitrisen kom tillbaka och mamma beställde en fiskrätt. Jag hade inte hunnit läsa något än så jag pekade bara på den första rätten. Servitisen tackade och tog våra menyer med ett leénde. Mamma log tillbaka men inte jag, vad är meningen med att alla ska leka så jävla trevliga hela tiden egentligen. Kvinnan framför mig kan vara en vidrig människa, jag känner henne inte så varför ska jag le mot henne?
"Justin... du vet att du måste komma till dina konserter." Mamma tittade på mig med oroliga ögon. "Förstår du hur ledsna dina fans blir när du inte dyker upp? Vissa har köat i dagar för biljetter." Varför skulle jag bry mig om det egentligen.. Folk som skickade självmordsbrev till mig dagligen, de skrev att de skulle ta livet av sin om jag inte gjorde vissa saker. Jag sa det inte högt så klart utan jag bara nickade och kollade ner på mina händer. "Dessutom så har du ett kontrakt, du MÅSTE fortsätta med musiken tills kontraktet går ut vare sig du gillar det eller inte" sa hon. Jag kollade kallt på henne utan att svara.
Vi åt under tystnad. När jag var klar sa jag att "jag måste gå, men vi ses imorgon innan intervjun". Hon svarade kort "okej glöm inte bort det, klockan 10:00" "Nejdå" svarade jag och ställde mig upp. Jag sköt in stolen och tog upp min mobil samtidigt som jag gick mot utgången. Jag slog in Chaz nummer och bad honom möta mig på hotellet om en timme. När jag lagt på luren skickade jag snabbt ett sms till Chaz "ta med en påse och några brudar" Jag visste att Chaz skulle bli glad när han såg smset, han tackade aldrig nej.
Justin och hans mamma Pattie
Ett lite längre kapitel den här gången! Vad tycker ni? :)
Chapter 3 -
JENNIFER:
"Jen!!" Ropade pappa från ytterdörren. Jag sprang ner för den runda stentrappan och snubblade ner för de sista trappstegen. Jag tog mina svarta ballerina skor i handen och min väska i den andra och sprang efter pappa till vår bil.
Väl inne i bilen andades jag häftigt av ansträngningen. Jag satte på radion och As long as you love me med Justin Bieber kom ut ur högtalarna. Jag himlade med ögonen för mig själv och bytte kanal.
Efter 10 minuter var vi framme vid skolan. Pappa stannade bilen och jag gav honom en kram innan jag öppnade dörren och gick ut.
Pappa hann precis köra iväg när Amanda kom gåendes mot mig. "Jennifer!" sa hon glatt och slängde armarna runt min hals. Jag kramade tillbaka "Amanda!! Allt bra?" "Allt är toppen, hur är det själv?" frågade hon. "Bara bra" svarade jag. Vi gick tätt ihop påväg mot dörrarna in till skolan.
Vi gick fram till våra skåp samtidigt som Amanda pratade och gestikulerade vilt om hur mycket hon längtade till Justins konsert. Jag nickade lite då och då och lådsades att jag lyssnade men i själva verket var jag helt inne i mina tankar. Jag tänkte på vad som skulle hända om Justin inte skulle dyka upp på konserten. Jag minns hur nere Amanda hade varit förra gången hon skulle se honom och han ställde in.
Hon och Hanna hade flygit ner till Miami för att se honom. De hade köat i dagar för att få de bästa Meet and Greet biljetterna. De hade stått längst fram och väntat på att bli insläppta när vakterna hade kommit ut och berättat att Justin inte kommer att komma. De visste inte var han var och konserten ställdes in. Amanda hade varit deppig i flera veckor efteråt och jag vet inte vad jag skulle göra om Justin ställer in den här också. För Amandas skull alltså...
Vi tog ut våra saker ur skåpen och gick mot lektionen. Sebastian slöt upp bredvid Amanda och la armen om henne och gick med oss till lektionen. Jag blev genast på bättre humör. Sebastian var det enda som fick Amanda att sluta prata om Justin. Sebastian och Amanda blev tillsammans redan innan Justin upptäcktes och han ogillade när Amanda pratade om honom. Så i Sebastians närvaro blev hon sitt gamla jag igen. Jag gillade Sebastian. Han var bra för henne, hon var alltid lycklig när han var i närheten. Hennes ögon nästan lös när han böjde sig ner för att kyssa henne innan vi gick in genom dörren. De hade verkligen hittat rätt. Jag var så avundsjuk på dem.
Visst, en hel del kilar flörtar med mig. Men jag är inte det minsta intresserad av någon. Jag blev tillochmed äcklad när André, den snyggaste hockeyspelaren på hela skolan bjöd ut mig. Jag sa nej såklart och Amanda tyckte jag var dum i huvet som inte gick ut med honom. Men det kändes inte rätt på något sätt.
Skoldagen rullade på ganska fort, inget speciellt hände. Jag bestämmde mig för att ta en promenad hem från skolan eftersom Amanda och Sabastian skulle ner till Starbucks och ta en fika. Så jag gick med dem i ungefär 15 minuter innan vi skildes åt. De verkade inte ens märka när jag svängde av, de vinkade lite snabbt bara innan de kollade in i varandras ögon och glömde bort mig. Jag var så glad för Amandas skull, men samtidigt kunde jag inte förtränga att jag önskade att jag också var lika lycklig som henne.
Det är något med min dator som inte vill fungera så jag kan inte ladda upp bilder. Men Amanda kommer spelas av Amanda Seyfried så ni vet. :)
Chapter 2 -
JUSTIN:
Jag öppnade ögonen samtidigt som jag drog handen genom håret. Jag valde att inte ens titta på min telefon efter att jag missade gårdagens konsert. Alla i crewet var säkert vansinniga.
Jag reste mig sakta upp ur sängen och satte mig på sängkanten med huvudet mellan händerna. Jag hade ont i hela kroppen och huvudet bultade. Jag fumlade efter vattenglaset som jag ställt bredvid sängen när jag kommit hem igår, och förde det mot munnen. Efter sex stora klunkar kände jag mig pigg igen. Jag puttade till brunetten bredvid mig på armen för att hon skulle vakna. Jag öppnade munnen för att säga hennes namn men stängde den igen när jag kom på att jag faktiskt inte kom ihåg det. När jag puttat till henne ett par gånger till vaknade hon och sträckte ut armarna efter mig. Hon tog tag runt min nacke och försökte dra mig närmare, men jag tog bort hennes händer.
Jag ställde mig upp och samlade ihop hennes kläder och slängde dem på sängen. "Jag går in i duschen, du hittar ut" sa jag medans jag gick mot badrummet utan att ens titta på henne.
15 minuter senare var jag klar och gick ut från badrummet med en handuk runt höften. Jag tog upp min telefon..
*Scooter Brown 13 missed calls*
Fan... Jag ringde upp honom och han svarade efter bara några signaler. "JUSTIN VART FAN HAR DU VARIT?" skrek Scooter i telefonen. "Eh... jag är på hotellet, råkade somna igår. Förlåt." svarade jag med hes röst. "Och det ska jag tro på? Justin det här är inte första gången, det är ETT år kvar. Du har ett kontrakt. Om ett år får du göra vad fan du vill med ditt liv men nu är det jag som bestämmer. Fattar du?" sa han lika argt. "Jaa.. Men du jag måste dra" svarade jag och la snabbt på innan jag hörde vad han sa.
Jag torkade snabbt håret och drog på mig ett par svarta byxor, en vit tröja och en skinnväst. Jag tog min nyckel och kastade en snabb bild i spegeln innan jag öppna dörren och tog hissen ner till receptionen.
"Hej" sa tjejen i receptionen, med ljus röst, när jag var påväg ut genom dörrarna. Jag kastade en snabb blick bakåt innan dörrarna öppnades och såg att hon rodnade när jag inte svarade. Jag tog upp mobilen ur fickan och knappade in Ryans nummer. "Tja man, vart är du?" svarade Ryan. "Ska käka med mamma i stan om en halvtimme. Hinner du ses på en cigg innan?" "Sure, korsningen om 10" jag svarade inte utan la bara på.
10 minuter senare kom jag fram till korsningen där Ryan redan väntade. "Justin!!" utbrast han. "Hej.." svarade jag betydligt tystare än Ryan. Vi började gå längs med vägen och jag tände en cigg... "Mannen vafan gjorde vi igår egentligen..?" sa Ryan efter en stund...
Då var kapitel 2 klart :D
Chapter 1 -
JENNIFER:
Jag granskade mig spegelbild uppifrån och ner. Min blick fastnade på det stora fula blåmärket på knät jag hade fått dagen innan, när jag hade gått in i dörren. Det var verkligen inte fint. Jag tog fram min foundation och började sminka över blåmärket på mina bruna ben.
När jag var färdig granskade jag resultatet, perfekt! Jag drog på mig ett par vita korta shorts och en ljusrosa volangblus innan jag gick ner för att äta frukost.
När jag kommit ner för den stora stentrappan och in i köket satt mina föräldrar redan vid bordet och pratade. Deras ansikten vändes mot mig när jag kom in i rummet och båda sken upp i stora leénden.
"Godmorgon gumman! När börjar du skolan idag?" frågade min mamma, fortfarande med ett leénde. "Halv elva så jag har lite bråttom" svarade jag halvt stressat. "Jag kan köra dig så hinner du!" sa pappa glatt. "Tack!" sa jag och pussade honom fort på kinden innan jag gick till kylskåpet plockade fram yoghurten.
När jag satt mig vid bordet fick jag ett sms av Amanda, min bästa vänn, där det stog Kolla s.5 i tidningen!!!!!! Jag suckade för mig själv, för jag förstog att det stog något om Justin. Amanda var, och hade varit i några år nu, en belieber. Hon visste allt om honom, hon pratade alltid om honom och visste alltid var han befann sig. Det var nästan lite läskigt faktiskt.
Jag bläddrade fram till sida 5 och drog tidningen närmare mig. "JUSTIN BIEBER, STÄLLER IN KONSERT I BARCELONA!" jag kollade snabbt igenom resten av artikeln. Justin hade inte dykt upp på sin konsert i Barcelona, jag vet att Amanda är livrädd över att konserten om två veckor i New York inte blir av. Hon hade tvingat mig att campa i två dygn utanför arenan där han skulle hålla sin konsert, för att få de bästa biljetterna. Ja, hon hade även övertalat mig att följa med, även fast jag inte ens gillar Bieber.
Jag ringde upp henne och lugnade ner henne och sa att han kommer dyka upp på konserten här. Det är ändå New York vi bor i.
Det var kapitel 1! Om ni gillar vad ni läser, tipsa gärna era kompisar! Eftersom att jag precis börjat har jag nästan inga läsare än och man måste ju börja någonstans.
Prolog
Hej!
Det här kommer att bli min första Bieber novell. Jag har funderat på att skriva en ganska länge men nu ska jag fan göra det!
Jag hade tänkt att den ska handla om en tjej vid namn Jennifer som bor i en enorm våning i New York. Hennes föräldrar älskar henne över allt annat och de ger henne allt hon pekar på. Hon har höga betyg och mycket vänner i skolan. Hon lägger ner mycket tid på skolarbete och går aldrig på fester.
Hennes bästa vänn heter Amanda och världens största Bieberfan. De går i samma skola och umgås ofta på helgerna, filmkvällar är en tradition.
Justin däremot, är precis tvärt om. Han och hans kompisar Ryan och Chaz festar extremt mycket, droger är vardagsmat. Justin har tröttnat på musiken, han fortsätter bara för att hans kontrakt har inte gått ut än, bara ett år kvar. Han är helt säker på att han ska sluta med musik. Han missar ofta intervjuer och flera spelningar har behövt ställas in pga att han inte har dykt upp.
Motsatser dras ju till varandra... o aa ni fattar säkert ;)
Tänkte skriva första kapitlet redan nu!
xoxo
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
